jenniejönsson

insåg igår vilka jävla as alla är, och hur satans falska dom är'
enda sen barnsben har jag skyddat mina vänner och min familj, ja jag slogs med både pojkar och flickor när jag var mindre, upp till 13 års ålder då jag insåg att jag kunde sätta både mig själv och min familj i skit. 
fick alltid höra att " händer det igen så kommer vi ringa soc o då kommer dom skicka dig till din biologiska far i småland". jag fick höra det från lärare, andras föräldrar osv.  varför det skulle vara så hemskt är för att i mina ögon är han ingen riktig pappa. han är bara någon som gjorde mig med min mamma. min mamma och min biologiska pappa flyttade isär när jag var mindre än ett halvår, då han aldrig hade bytt min blöja, vägrat att bada mig, vägrat att ta mig om nätterna och min mamma fick nog och flyttade tillbaka till skåne. efter den dagen, fick jag ingenting, inte ett samtal, inte ett besök ingenting. inte förrän jag var 6år, då började han skicka brev och be om ursäkt för vilken dålig pappa han hade varit. men jag förstod ingenting då, jag förstod inte ens vilken som faktiskt var min riktiga pappa. och efter det träffade jag honom en gång när jag var 10 och aldrig mer hört av honom. so that's why
Ett litet tag hade jag än vän, som var likadan som jag, slogs och kämpade för allt som var värt något. det är nog den enda vännen jag haft som gett tillbaka vad jag själv gett.
men för alla vänner jag skyddat, finns där bara en som gett mig detsamma tillbaka.
av ALLA mina vänner jag hade. 

jag förstår nu varför jag inte har lika många kvar, jag har sorterat dom väl, mycket väl. 
och inte förrän nu inser jag på rktigt att dom faktiskt inte förtjänat en vän som mig. 
flera gånger jag bråkade och nästan slogs för min bästa väns skull.
men när allt sket sig för mig så var det enda hon gjorde va att rycka på axlarna o säga " ah de löser sig nog"